Tisdag natt...

En utklädd glad Anton på lekterapin, några timmar innan vi fick veta att han hade cancer (den 17/4-09). Känns som den glada killen börjar komma åter! Härligt!

Jaha, då sitter jag här igen...MEN skillnaden nu mot andra nätter är att jag inte kan sova pga. att jag sov en stund på soffan tidigare. För just nu känns livet riktigt bra och relativt lugnt och jag är så lycklig för det! Samtidigt som mitt "katastroftänk" kommer fram; Vad lurar kring nästa hörn?! Vet att jag inte borde tänka så och jag försöker njuta av nuet, det gör jag verkligen!

Idag var vi på dagvården och det var så mysigt där idag. Lite synd att vi inte hann träffa Helen och barnen som vi planerat på "lekis", men så kan det bli tyvärr... Skriver lite mer om dagvårdsbesöket imorgon.

Och i morgon ska jag på p-möte (medarbetarforum eller vad det heter nu för tiden ;) och förhoppningsvis blir det av också. Känns pirrigt och roligt på samma gång, det har ju "runnit mycket vatten under broarna" sen sista gången jag var på möte på jobbet.

Vilka kontraster egentligen...dagvården som blivit sån stor del av våra liv och arbetet som varit en stor del av mitt liv fram till för 1 1/2 år sedan och som nu återigen ska bli det.

Med tanke på vad Anton och vi i familjen varit med om, så är det fantastiskt att vi står där vi står idag och har kunnat ladda med ny energi inför vårt "nya gamla" liv. Men så har det tagit tid också. Jag hoppas så innerligt att vi får fortsätta på denna positiva vägen...