Tisdag natt...

En utklädd glad Anton på lekterapin, några timmar innan vi fick veta att han hade cancer (den 17/4-09). Känns som den glada killen börjar komma åter! Härligt!

Jaha, då sitter jag här igen...MEN skillnaden nu mot andra nätter är att jag inte kan sova pga. att jag sov en stund på soffan tidigare. För just nu känns livet riktigt bra och relativt lugnt och jag är så lycklig för det! Samtidigt som mitt "katastroftänk" kommer fram; Vad lurar kring nästa hörn?! Vet att jag inte borde tänka så och jag försöker njuta av nuet, det gör jag verkligen!

Idag var vi på dagvården och det var så mysigt där idag. Lite synd att vi inte hann träffa Helen och barnen som vi planerat på "lekis", men så kan det bli tyvärr... Skriver lite mer om dagvårdsbesöket imorgon.

Och i morgon ska jag på p-möte (medarbetarforum eller vad det heter nu för tiden ;) och förhoppningsvis blir det av också. Känns pirrigt och roligt på samma gång, det har ju "runnit mycket vatten under broarna" sen sista gången jag var på möte på jobbet.

Vilka kontraster egentligen...dagvården som blivit sån stor del av våra liv och arbetet som varit en stor del av mitt liv fram till för 1 1/2 år sedan och som nu återigen ska bli det.

Med tanke på vad Anton och vi i familjen varit med om, så är det fantastiskt att vi står där vi står idag och har kunnat ladda med ny energi inför vårt "nya gamla" liv. Men så har det tagit tid också. Jag hoppas så innerligt att vi får fortsätta på denna positiva vägen...

J***a cancer!!!

Jag blir så ledsen och förbannad, det finns ingen rättvisa i världen...Vill inte skriva för mycket om vad det är, men det handlar om cancer och ett barn och en förälder som varit i samma sits som vi.
Ingen går tydligen "säker", inte ens om man haft det fruktansvärt jobbigt innan. Usch!!! Tänker på er massor!!!

Dels kommer tankarna om hur lätt man faktiskt kan slungas tillbaka i det där fruktansvärda livet och dessutom i dubbel bemärkelse som för den familjen. Man måste ta tillvara på livet NU! Inte skjuta på allt hela tiden, för ingen människa vet vad som händer redan idag eller imorgon... Ska också försöka vara ännu mer tacksam för allt som funkar så bra nu och inte gnälla över obetydliga ting. Helt enkelt njuta av hur bra livet är just nu för oss! Visst har man alltid saker som oroar mer eller mindre, men det är skillnad på problem och PROBLEM...

Fredag...redan!

Vägning på dagvården. Förhoppningsvis blir vikten snart ett mindre problem.
Roger på vårat tak. Om en stund får han hoppa ur arbetskläderna för några dagar. Skönt för honom!

Tänk att det redan är fredag igen. Känns extra skönt nu då det varit mycket inplanerat denna vecka, känner mig ganska färdig faktiskt... Igår var Anton och jag till fritids och hälsade på och det gick så bra och idag åt Anton i matsalen för första gången denna terminen. Jag blir så glad!!! Kanske, kanske börjar vi få mera medvind nu. (Fast jag törs knappt skriva det...)

Har försökt strukturera upp mina dagar lite; tips från en annan mamma i cancervärlden. Bestämmer mig för att det här och det här ska fixas denna veckan, för att få fart på mig själv lite och faktiskt funkar det bra. Vissa (läs: många) saker är ju tråkiga måsten, men de har jag klarat av för tillfället. Det enda som jag inte gjort är att shoppa vissa saker, men dels är det världsliga ting och dessutom har jag nåt roligt att se fram emot sen. Fick presentkort på Kapp-Ahl och otroligt nog hittade jag ingenting när jag var där i förra veckan. Typiskt, annars kan jag knappt komma ut tomhänt därifrån... Nåja, det är ett I-landsproblem. Men shopping är himla kul! Och kläder måste man ha, tror inte det skulle vara så populärt om man gick naken... ;)

Trevlig helg!

Tandlagningstisdag.

Gårdagens "äntligen": Antons 3 hål i tänderna blev lagade. Så skönt att det är gjort nu! Har legat över oss, sen i våras, men nu är det klart!

Gårdagens "jobbiga" : Att behöva tvinga Anton att ta lugnande för att klara tandlagningen. Men tyvärr gick det inte utan, vi har verkligen försökt!!!

Gårdagens "bedrift": Den stod Anton verkligen för, han var så duktig! Roger och jag är så glada och stolta!

Gårdagens "roliga" : När vi skulle åka hem från sjukhuset, satt Anton och tittade på en dörr, med glasrutor i, fortfarande påverkad av det lugnande. Då frågar han mig om jag ser killen med skorna därborta?! ( Som ju förstås var Anton själv.) Så kan det bli med sån medicin i kroppen... =) Mycket pussar försökte han få av mig, under tandlagningen också, vilket kanske inte var det mest lämpliga då. Verkar som det trots allt är lite kul med lite lugnande... ;) *skojar bara*

Nu blir det kämpande med tandborstningen, så han kanske slipper hål, det svåra är bara att han för viktens skull ska äta sånt med socker och fett, så det är många kamper hela tiden. Fast ändock inte de värsta vi varit med om. Man får ett annat synsätt på saker och ting efter våra upplevelser!

Ingen astma...

som det verkar just nu! Skönt! Får hoppas Antons besvär minskar, när han kommer igång mer. Hans ork kommer ju sakta men säkert åter.

Anton fick göra en spirometri idag och den visade att han blåste lika bra efter löpningen som innan. När Emma och Daniel fick astma, visade blåsandet markant skillnad. (Fast då för 10-12 år sedan, var det före och efter luftrörsvidgande medicin, inte löpning i 6 minuter.) Känns så bra att det inte visade något, för Anton har väl nog ändå (även om jag vet att inte livet funkar så). Tyvärr har ju både Daniel och Emmas astma "blivit kvar", den har inte växt bort som det sägs att den kan göra och Roger fick astma på "äldre dar".

Och nu laddar vi om för tandlagning imorgon bitti klockan halv 8!
------------------------------------------------------------------
Och just ja, han har gått upp drygt ett halvt kilo på en vecka, bara en sån sak gör mig lycklig...

10-10-10 (igår)

Det blev ett bra födelsedagsfirande, hoppas 20-åringen själv och våra gäster också tycker det! Lite kul datum Daniel fyllde jämna år på; 10-10-10. Har tänkt lägga ut en GAMMAL bb-bild på Roger, mig och Daniel, kanske gör det senare idag.

Igår natt satt jag vaken vid den här tiden också, blir smått irriterad för jag känner mig ganska nöjd med livet som det är just nu. Men visst, vissa saker ligger och gnager lite, men varför jag är sömnlös nu förstår jag inte riktigt...Känns som jag har lite "magkatarront" kan vara det, borde garanterat hålla mig ifrån kaffet till att börja med.

Ibland kan jag känna att det blir lite för mycket data för mig, så på sistone har jag försökt dra ner lite av den varan. Men när jag sitter uppe mitt i natten är jag glad att den finns. Igår natt chattade jag med min goa vän, som har det jättekämpigt just nu. Och hade inte Facebook funnits så hade vi setat på varsitt håll, sömnlösa båda två. Nu kunde vi åtminstone fördriva tiden och få kontakt en stund, trots att klockan var halv 4 på natten...

Det värsta är bara att dagarna blir såå sega, när jag "nattsuddat". Men jag kan ju inte hjälpa det...

Natti natti (hoppas jag...)

Äntligen fredag!

Läxläsning hoppas jag vi slipper denna helg. Så där går det till när vi läser läsläxa; har hjälp av två små kaniner. Elvis jr och Hugo blev det den här gången. =)
Mycket mediciner blir det, men nu börjar Antons medicinskåp glesas ur lite i alla fall...

Vad glad jag blir av era kommentarer, som önskar mig välkommen tillbaka, det värmer! Det visar liksom, tycker jag, att det jag skriver betyder något för någon. För när man sitter på sin kammare och skriver, så känns det som att skriva i dagbok för sig själv, får man då respons är det guld värt!

Så var det fredag igen. Även om jag inte jobbar än, så är det nåt speciellt med helger. Hela familjen är hemma med mig och det är betydelsefullt. Just den här helgen blir det lite fullt upp, vår stora son Daniel fyller 20 år!!! Kan bara inte fatta att det är så länge sen vår lilla (stora på 4660 gram) bebis föddes...Vart har tiden tagit vägen?! Får väl se om Systemet blir det första han går till på måndag, brukar ju vara en "milstolpe" för många, hm...;)

Denna veckan har varit lite lugn, vad gäller sjukhus besök osv. Endast den vanliga provtagningen har vi varit på. Känns skönt, vi får känna oss lite mer som alla andra, med vanliga smått stressiga saker. Nästa vecka ska vi på spirometri (håll tummarna för att Anton inte fått ansträngningsastma) och så är det tandlagning på agendan också. Även om det känns jättejobbigt för Anton, så är det bra att ha såna här saker avklarade innan skola och jobb drar igång ordentligt. Sen blir nästa tandläkarbesök inte förrän Antons cytobehandling är över! Idag kom Roger och jag på att det är ca. 8 månader kvar av den, tänk vad skönt för Anton till sommaren att kunna få vara utan alla mediciner han har nu (förhoppningsvis) ! Som ikväll innan han lägger sig ska han ta 8 cytotabletter, inte kul, men tack och lov endast en dag i veckan som det är så många. Jag längtar såå till att Anton ska få leva som de flesta barn gör!

Ha en trevlig helg nu!