Vad ska man hitta på för att få våran lilla kille att återfå glädjen och lusten och orken att vara i skolan?! Ja, inte vet jag...och inte vet fröken...eller specialläraren...eller BUP. Vi försöker med allt. Men så länge Anton är under cellgiftsbehandling, så törs ingen pressa för mycket, inte vi heller. Han har ju trots allt varit med om så mycket tvång och tråkigheter, de senaste åren...
Om jag hade kunnat ta över hans sjukdom så hade jag gjort det! Inte för att jag vill vara sjuk såklart, men en vuxen kan ändock klara av och förstå situationen bättre än ett barn. Och jag vill inte att mitt barn ska behöva ha och haft det så jobbigt som min lilla Kämpe!
Det är fruktansvärt...
2 kommentarer:
Kan lekterapin ha nån idé? Eller nån kurator på sjukhuset? Dom har ju trots allt mer erfarenhet.
*skickar styrka*
Fasen vad jag känner med er!! Jag har/hade ju samma problem med Tilda. Hon var i skolan 1 gång efter operationen i September, sen var det helt kört. Nu har hon börjat igen och det efter mycket tvång. Nu har hon helt vänt och tycker skolan är underbar MEN hon går ju max i 2 timmar per dag. Oftast kanske bara 60 minuter. Måste fråga om Anton har någon medicin? Tilda fick Attarax när det var som värst.
Åhhh stackars er!!!
Tusen kramar ///Annelie
Skicka en kommentar