Så var det helg igen. Känns så skönt att det gått lite framåt, men än har vi en bit kvar... Och nu ska jag gnälla lite, men jag kan faktiskt inte minnas att jag varit så här trött och slut, som jag känt mig den senaste veckan. I så fall var det väldigt, väldigt länge sedan. Men varför nu?
Har visserligen haft jättemycket migrän och i mitt "gamla" liv, fanns det ju lite andra möjligheter att varva ner och vila. Men nu är jag som på helspänn hela tiden. Men till slut tar tröttheten ut sin rätt, antar jag. Idag satt jag rakt upp och ner och somnade i fåtöljen och det sker inte ofta.
Läkaren jag träffade för en tid sedan, föreslog att dela upp vilandet lite och att "ta hand om" Anton. Kanske inte är helt fel egentligen, vi är rätt slut både Roger och jag. Men har vi orkat så här långt, så går det nog ett tag till. Fick förresten peppande ord av Antons gympafröken häromdagen, hon tycker vi är så starka! Värmer mycket! Måste faktiskt tvinga mig själv (och även Roger) att sova mera, det är ju så viktigt, för att orka och dessutom finna kraften.) Dessvärre är jag urusel att följa mina egna råd...
Ett steg i rätt riktning är väl att stänga av datan nu. =)
Trevlig helg!
1 kommentar:
Tänk att det ska vara så svårt att gå i säng i tid... Väl där är det ju så skönt att lägga sig!!! Är likadan själv, och tror jag förstår problemet?! Men hur går det med jobbet? Jobbar du, eller ligger det på is nu? Tänker på er, jag förstår att det är en berg- och dalbana både vad gäller A´s skolgång och det egna måendet... Han och ni gör det bra! Ni kommer att fixa det här♥♥♥
Skicka en kommentar