Om man är en cancersjuk pojke, så kan det vara bra att ha en kompis som förstår en...(bild från förra året)Jag blir så in i nordens trött på min egen röst ibland. Men för att göra sig hörd och få hjälp med våra bekymmer så måste jag. Och för att allt ska bli bra för Anton, så pratar jag vidare, om jag så ska tappa rösten... Fast ibland när jag säger nåt för tionde gången, så tänker jag: har jag sagt det till den personen tidigare?! Gillar inte att vara sån, men inte är det konstigt om man blir lite förvirrad... (En annan cancermamma skrattade igenkännande åt mig, när jag tappade tråden totalt när vi satt och pratade. =) Tur man har sina "medsystrar" i det här "eländet"!)
Nåja, nu tror jag att jag pratat med de personer som ska vara med på mötet i januari, så kanske jag kan släppa det...lite åtminstone. Idag har vi ett utvecklingssamtal och på måndag sjukhusbesök, så sen kanske man kan få en "fröjdefull jul", förutom alla våra små dagliga kamper...
Jag har kommit på nåt, som jag tycker skulle vara bra när man hamnar i den här världen. Nån sorts kontaktperson, som kommit igenom denna resan och som man kan vända sig till för att få råd och tips och stöttning. Fast å andra sidan, vet jag inte hur mottaglig man är i det första chockstadiet. (Är nog väldigt olika från person till person.) När Anton blev sjuk så blev vi presenterade för Emil och hans mamma och även för K och hans mamma, av personalen på lekterapin. Dessutom "haffade" Helen (Fridas mamma) mig i ett tidigt skede och det har varit väldigt värdefullt!
Det svåra är ju att problemen kring cancersjukdomar skiljer sig ofta väldigt mycket, men ändå...Vissa faser upplever ju alla, om än på olika vis. Kanske vore nåt för Barncancerföreningen, tyvärr finns det ingen aktiv sådan i Eskilstuna. Nåt att fundera vidare på...
--------------------------------------------------------------------
Jaha, nu har vi varit på utvecklingssamtalet och det gick väl ungefär som vi anat. Vill inte skriva så mycket mer, än att det är så skönt att Anton har en bra fröken och att vi kämpar åt samma håll. Dessutom kom vår stora son hem nu och hade lite glada nyheter, så nu känner jag mig mycket bättre till mods! Ska försöka hålla känslan kvar i helgen också!
1 kommentar:
Jag hoppas att ni kommer att få en fin jul där ni får träffa tomten:) Att ni hinner koppla av och bara vara. Det du skrev om att få en kontaktperson som kunde lotsa, stötta och peppa det var en bra idè. Jag förstod att du menade i den svåra situation som ni hamnade i men även i min situation skulle det kännas jättebra och tyggt. Någon som ha erfarenhet och vet var man kan vända sig och så. Sköt om dig och God Jul!!! Kram Anna
Skicka en kommentar