Den tomma stolen...

Apropå det jag skrev i mitt förra inlägg om den fjärde stolen, så har Barncancerfonden nu gjort en annan variant på den. Och det är inte statister med i den reklamen...Sofie som står bakom den tomma stolen bloggar här. Jag önskar att ingen stol ska få vara tom...

Läget just nu.

I Uppsala för snart ett år sedan, den nedre bilden för någon vecka sedan.
Visst är han snygg i pappas glasögon?! Ser klok ut, tycker jag...fast jag är ju lite partisk =)

Dagarna rullar på... Skolan är igång för både Emma och Anton och det flyter på bra. Men det är en väldigt trött familj på kvällarna. Fast hellre det än motsatsen... Anton går inte helt än, men kämpar på det han orkar och är så nöjd när han klarar saker...och jag...och fröken! Jag är så glad att just hon är hans lärare! Igår hade Anton gympa för allra första gången någonsin, han och jag fick oss en liten rundvandring i gymparegionerna. Bra att vara förberedd inför nya saker.

Nu börjar även almanackan fyllas på med möten osv. och det känns bra, så vi lättare kan "komma vidare" med en del bekymmer, eller "komma ifrån" är ett bättre ord. Imorgon ska vi till dietisten, jag hoppas vi får några bra råd, så Antons viktminskning stoppas. Någon rund kille lär han nog inte bli, Antons storebror har aldrig varit det och då har inte Daniel drabbats av sån svår sjukdom som Anton heller. Ja, och Emma har inte heller ett gram fett för mycket på kroppen. Men vi vill ju INTE att han ska gå ner mer i vikt, för var ska krafterna då komma ifrån?! Fokus på sakerna man bekymrar sig för flyttas, men i grund och botten har ju allt med varann att göra.

Men i det stora hela känns tillvaron ganska ok just nu. Håll tummarna för att det fortsätter så här!

Har hittat ett nytt citat som jag tyckte var bra:
-----------------------------------------------------------------
"Oron befriar aldrig morgondagen från sorg, den suger bara musten ur nuet." (A.J. Cronin)
-----------------------------------------------------------------
Oron tar ju inte bort sorgen över något, men oj, vad energi den slukar. Önskar bara att jag skulle kunna följa citaten/ordspråken bättre, men min oro har ändå ändrat skepnad. Jag oroar mig inte riktigt för samma saker längre nu som för 1 1/2 år sedan...

PS. Såg ni förresten Fångarna på fortet? Alla vinnarna valde att skänka vinsten till Barncancerfonden. Fantastiskt! Alla pengar behövs och det är inte okej att den fjärde stolen är tom (ni vet vilken tv-reklam jag syftar på, antar jag) ! DS.

Har förresten...

storshoppat disktrasor! Och idag när jag tittade på första programmet av Fångarna på fortet, så valde laget som vann att ge pengarna till Barncancerfonden. Sånt värmer hjärtat på mig och gör stor nytta för forskningen. För alla vill väl att den ska gå framåt!

Söndag.

Alex-blivande speedwaystjärna hoppas vi!
Sista bilden på min pappa, på tomten till sin älskade sommarstuga.

Idag har vi hunnit med både det ena och det andra. Först var vi till Gröndal och för att titta på Alexander, när han hade speedwayträning. Där träffade vi även Emil, så vi fick se både Alex och Emil köra, jättekul! Dom var så duktiga båda två och såå gulliga när de körde runt. (Fast att de var gulliga sa jag förstås inte till dom, tror inte att det är vad de vill höra, utan att dom var duktiga.)

Sen tog vi en tur till Lager 157 och shoppade lite kläder. Alltid roligt att shoppa, jag "fick mig" en tunika, armband och nya örhängen. Inte helt fel! (Och bra priser dessutom.)

Nu har vi grillat (troligtvis sista gången för i år) och är mätta och belåtna. Snart dags för Anton att duscha och sen "operation läggning" hmm...Lär väl ta en stund...

Såna här trevliga dagar som idag vill jag gärna ha lite oftare! Men i morgon börjar allvaret, Emma börjar gymnasiet och Anton andra klass. Sen blir det en sväng till sjukhuset för provtagning.

Idag är det förresten 10 år sedan min pappa hastigt dog när han var på en speedwaymatch, kom på nu så här i efterhand att det var konstigt att vi just idag var på speedwaybanan...Vi brukar aldrig vara där annars nu för tiden...(Dock var vi inte samma plats han dog på, där banan låg då är det nybyggda villor nu.)

Tyvärr hann min pappa inte träffa Anton, men jag är glad över att Daniel och Emma hann träffa sin morfar!

Snart skolstart.

Anton på sin skolgård i maj-09, sex dagar efter sin första behandling.

På måndag börjar skolan och det är med blandade känslor jag ser på det. Skönt med rutiner och kul för Anton att träffa alla klasskompisar igen. Sen är ju frågan hur mycket han orkar...det återstår att se. Vi har ju smygstartat med att räkna lite matte varje dag nu och inte för att skryta, men Anton har varit jätteduktig, krånglade vid första tillfället, men nu går det i stort sett "smärtfritt". (Och vilka barn gör inte det, krånglar alltså). Visst steget från att sitta en liten stund till flera timmar är en helt annan sak. Men vi tar en dag i taget, sakta men säkert... Om man som Anton gillar gosedjur så är det väldigt bra att blanda in dom i skoljobbet (hemma förstås, kanske inte skulle bli så poppis med såna på varje skolbänk ). Funkar även bra hos tandläkaren har vi märkt. De här gångerna är det hunden Simon som fått äran att hjälpa till!

Åkers Styckebruk.

Emil
Julia och Frida (eller om det är tvärtom).
Hoppbollslek
Kollar på våra kaniner när vi kom åter till Eskilstuna. Emil har också fått en kanin i sommar.
Svårt att se vart kaninerna börjar och slutar. De gillar att tvätta varandra.

För en vecka sedan var vi ju till Åkers Styckebruk, för att hälsa på Frida, Julia och Helen. Det blev en jättetrevlig (och varm) eftermiddag. Vi har pratat om det så länge nu och det är inte lätt att få till det, när barnen varit i olika fas vad gäller hur de mår, men just i torsdags mådde de alla riktigt bra. Så värdefullt och "roligt" att ha fått en fin kontakt med andra barn och mammor i samma situation...

Och fram till Åker kom vi, trots att jag är urusel som GPS...Förlåt Åsa! ;) Borde lyssna på Anton som har mycket mer koll än jag där. Nåja, vi fick en sightseeing i Strängnäs i alla fall!

Tisdag.

Tur pappas mobiltelefon finns att ta ta till, när man har tråkigt.

Gick tyvärr inte lika bra hos tandsköterskan i dag som i fredags, men jag är stolt över min lilla kille ändå! Allt går liksom inte alltid på räls. Nu har vi gjort upp en annan plan för tandlagningen tillsammans med tandsköterskan, om nu tandläkaren går med på den. Men tror inte det ska bli några problem; hon är en oerhört förstående och sympatisk person. Kan förstå (och är tacksam för) att hon arbetar på specialisttandvården.

Sen hade vi en mysig eftermiddag hos Antons klasskompis. Barnen har inte träffats sen veckan innan skolavslutningen. Jag hjälpte till med lite pappersarbete, så hjärnan fick jobba lite. Skönt att se att den inte "avstannat", för ibland känns det så...Fast visst, pappersarbete och telefonsamtal hör ju till min vardag, men att hålla igång både kropp och själ en hel arbetsdag oroar mig lite. Det har ju funkat efter mina mammaledigheter att komma igång, så det lär väl funka nu också. Dessutom har jag ju haft fullt upp ändå det här året, fast på ett annat plan... Och att kapa navelsträngen (den själsliga) mellan mig och Anton är nåt att jobba på!

Vad konstigt det här med tid är, det är över två månader sedan skolan slutade. Det känns så nyss, men ändå har sommaren gått sakta och i vissa perioder varit ganska tråkig. Men vi har gjort en hel del trevliga saker också, så jag ska inte bara gnälla. Förhoppningsvis har Anton vilat upp sig så han orkar med det som komma skall. Nåt som slår mig i år är att det är så många barn, som är bortresta eller bor på landet hela sommaren. Många bekantas barn har haft det likadant, så det är inte bara Antons kompisar. Kanske beror på att vi jobbar större del än nu av sommaren annars, så man har inte märkt det i samma utsträckning. Och förra sommaren var ju Anton och vi nästan helt "bortkopplade" från det vanliga livet. Men snart så blir det nya rutiner och förhoppningsvis mer lek med kompisar för Antons del!

Märker att jag ältar vissa saker mycket nu, men det är mycket tankar och funderingar som far i huvudet på mig. Konstigt att min hjärna inte blir överhettad! I nästa inlägg är det nog dags att sätta ut lite fler bilder...