Bloggpaus.

Tänker ta en liten "bloggpaus", då jag dels känner att jag inte har så mycket att skriva om just nu, men också för att jag vill lägga min energi helt på andra saker ett tag. Men jag återkommer....

Apor =)

Min stora och min lilla apa.
Min gulliga klätterapa.

Riktig apa.

Sömnlös...igen...

Och jag som var så glad att jag börjat sova ordentligt sen en längre tid tillbaka, men nu har jag haft några nätter som krånglat. Så tröttsamt...Tycker jag har så mycket för mig, så jag borde bli trött, men inte då. Kan känna mig trött tidigare på kvällen, men när jag ska sova är jag klarvaken. Har så mycket funderingar i huvudet och tyvärr är jag expert på att vända och vrida på ALLT.

För tillfället börjar en hel del funka bättre för Anton och det är jag så oändligt tacksam för! Men det är så mycket annat som ska falla på rätt plats också, innan min efterlängtade vardag kommer funka. Fast vi är närmare nu än förut, alltid något.

Ibland kan jag bara undra hur mycket en människa ska orka med, fast det är ju så att man klarar mer än vad man tror...Önskar bara att inte att någon ska hamna i samma livssituation som Anton och vi har gjort, men tyvärr hamnar alltför många i det. Hoppas bara man kommer igenom det med förståndet i behåll...

Är väl bäst att krypa ner under täcket igen i alla fall, allt brukar ju kännas bättre efter ett antal (förhoppningsvis) timmars sömn!

Kolmården.

Kolmården 2010
Kolmården 2009

Nu har det återigen gått några dagar. Hjulet börjar snurra lite snabbare nu och det är väl en naturlig utveckling i rätt riktning. Så länge Anton mår bra och orkar så mår jag bra och orkar *... Men jag måste också se till att hitta tillbaka till att "vara" Camilla också och inte bara mamma, men först och främst är ju ändock Antons välbefinnande! (Och självklart våra två andra barns också.) (Fast de är ju faktiskt ungdomar, men för alltid mina och Rogers barn!)

Igår var vi till Kolmården med Barncancerföreningen och hade en bra dag, men vi gick inte så jättelänge och tur var nog det. För när vi kom hem var vi ganska slut ändå... Det som är viktigast, tycker vi, är delfinshowen, safariparken och tropikhuset. Som bonus fick vi se Linda Bengtzing uppträda också!

Och idag har vi varit i skolan, på provtagning och till tandläkaren, så vi sitter inte bara och rullar tummarna, det lovar jag!

----------------------------------------------------------
* = Såg att det kommer att ges ut en bok som Helene Kindstedt skrivit om Ivars kamp, som heter "Orkar han så orkar jag" av. Tyckte det var en sån bra titel, för det är ju så det är: orkar Anton, så orkar jag... (Det är ju han som har fått stå ut med allt jobbigt, som hör cancern till.) Den boken ska jag försöka läsa sedan.

Ingen skoljogg för Anton :(

Tyvärr blev det ingen skoljogg för oss idag. Anton startade dagen med att kräkas, troligtvis av allt slem som inte vill komma upp...Men det var ändå inte läge att gå dit. För den som inte vet, så är skoljoggen något som återkommer varje år och barnen får då ge en frivillig springslant till förmån för cancersjuka barn (genom Barncancerfonden).

Förra året var ju Anton inte så pigg att han kunde vara med, av förståeliga själ (undrar om han inte till och med var inlagd då). Kommer ihåg när vi fick veckobrevet där det stod om skoljoggen då, kändes jättekonstigt eftersom Anton var/är ett av de cancersjuka barnen...I år reagerade jag inte alls likadant. Hade känts så bra bara i dubbel bemärkelse att vara med; att skänka en peng (men det ska vi göra i morgon istället) och en liten personlig seger att Anton som är under cancerbehandling skulle kunna göra det!

Nåja, nu är det som det är, svårt att veta om inplanerade saker kan bli av. Bara "gilla läget" och hoppas att morgondagen blir en bättre dag för Anton. Då har han och vi bla. ett läkarbesök hos Jörgen (onkologläkaren) plus ett annat viktigt möte.

Och idag får vi vara med klassen i tanken när de springer!

Bra värden.

Tänk att det känns lite lugnare när man får veta några provsvar... Ringde dagvården idag och kollade hur proverna de tog i torsdags var. Dels tog de prov för att kolla levern, eftersom vi tyckt att Anton haft lite underlig färg i ansiktet ibland, men det såg bra ut.

Och så var det de vanliga proverna; hb (blodvärde) vita blodkroppar ( visst heter det så ?!), trombocyter och neutrofila, antar jag det var. Nåt av värdena var till och med bättre än vad det varit. Härligt. Annars hör man och läser om så många som måste ändra dosen av cytostatikan, bla. vid infektioner, men vi har inte behövt göra det en gång sen i december *peppar peppar*, när han började med cytotabletterna. Men det är ju nästan 9 månader kvar, så man ska väl inte vara för kaxig. Fast man ska ju leva i nuet och vara glad för att just den biten funkar nu! Dessutom börjar han må bättre från förkylningen igen, skönt!

Det vackraste - Cecilia Vennersten