Veckorapport.

Fullt upp har det varit i veckan, med mina mått mätt. Man får en annan sorts dygnsrytm, tycker jag. Fast visserligen har det varit många olika besök på sjukhus och annat, det vore så skönt för Anton, om det endast kunde bli provet 1 gång i veckan och skolträning förstås. Just nu har det varit lite krångel omkring knappen, men vi hoppas det snart ordnar sig. Tack och lov har han inte ont av det. Men vi hoppas att han snart klarar att börja äta tabletter, vet bara inte hur vi ska gå tillväga. Tips, någon?

Nu är det bestämt att Emma ska få tandställning, blev lite annorlunda planering mot vad vi trodde från början, men åt det positiva hållet. Känns bra och jag tror Emma blev nöjd med det och det är ju huvudsaken.

I helgen ska vi gå på bio, Anton, jag och Roger och se Alvin och gänget 2. Ska bli mysigt, Anton har inte varit på bio sen innan han blev sjuk. Hoppas bara inte någon sitter bredvid oss och hostar som sjutton, som en gjorde när jag var utan Anton på bio. Man blir lite "skadad" av det här, är så mycket att tänka på, även om vi inte behöver vara lika försiktiga längre.

Vi har även varit och kollat Antons ögon och det verkar som han ser bra, men vi har en kontroll kvar, som blir om några veckor. Jättebra läkare som "läste av" Anton och lät oss dela upp undersökningen på två besök, hade nog inte gått lika bra annars. Måste säga att vi träffat så mycket bra sjukvårdspersonal under det här året! Och det är MÅNGA personer Anton/vi haft att göra med.

1 år sen allt började.

Igår var det ett år sen Antons hemska smärtor kom första gången, som en blixt från en klar himmel. Han hade varit väldigt frisk innan och vi trodde att det bara var växtvärk...

Tisdag.

Känns lite bättre nu, haft bra samtal med Antons onkologsköterska och läkare och med klassläraren och så har jag pratat med en person på mitt jobb som jag alltid blir glad av att prata med, ska ta mig dit nån dag och hälsa på. Och det viktigaste av allt, vi har varit i skolan en stund och det funkade jättebra! Man får vara glad för det lilla...eller förresten ...för oss är det stort!

Knappbyte.

Idag har Anton fått sin knapp i magen utbytt här på dagvården i E-a. Skönt att inte behöva sätta sig i bilen och åka dom 11 milen till U-a för det. (Även om det känns konstigt att inte åka dit längre.) I vilket fall som helst gick det jättebra och byta den, men lite lugnande behövdes. Så det var en glad och "vinglig" kille på sjukhuset idag. Men det går ganska snabbt ur i kroppen, som tur är. Träffade F och E med mammor och fick en trevlig pratstund. Har skrivit det förut och skriver det igen, känns så bra att prata med andra som är i samma situation. Tror också det är därför jag "tycker om" att läsa bloggar om andra med cancer, man förstår att man inte är ensam om att känna och må som barnet eller man själv gör.
Ofta är det sån glad stämning på dagvården trots eländet vi alla hamnat i. Idag träffade vi Kicki, Jennie och Jörgen och eftersom det varit mycket storhelg ett tag, så blir det en extra trygghet när dom är där allihopa för både Anton och mig. (Vi är båda lite rutinmänniskor.)

Nu blir det nytt besök på torsdag, skolbesök, ev. besök för Anton på ögonmott. och så ska jag lämna blod (om inte min migrän sätter käppar i hjulet) och så har storasyster tid för sin ev. tandställning, så vardagarna lär väl gå den här veckan också.

Bilder som gör mig gladare!

Provar tårtmössa på IKEA.

Anton i "Våfflanparadiset". Den riktiga Våfflan är ej med på bild.

Jag vill ha tillbaka livet vi levde innan cancern!

Har kommit av mig i skrivandet, men allt känns lite motigt just nu. Det är så mycket som inte funkar som det ska. Jag är så jätteglad att Antons cancer är borta och den tunga delen av behandlingen är klar! Men hur ska man fixa att komma tillbaka till en vanlig vardag, när allt har vänts upp och ner och känns "trasigt"??? Ingenting känns speciellt roligt...Vi får professionell hjälp, men det är vi som måste fixa det i slutänden. Ser fram emot att börja arbeta igen, men som det ser ut nu kommer det dröja ett litet tag till pga vissa orsaker. Har drömt ett par nätter om jobbet, tror att det är för att det är så mycket i mina tankar. Men jag måste nog vara mer stabil själv för att klara att arbeta. Men jag saknar er, mina jobbarkompisar!

Självklart blir inte livet som innan cancern, men det är så mycket vi måste ta tag i och i vilken ände ska man börja?! Nåja, man får väl ta en dag i taget, sakta men säkert...

Litet axplock av bilder på Anton från 2009.

Anton har "permis" på Emmas födelsedag 28/2.
Påskdagen 2009.


Det allra första cytostatikadroppet (den röda medicinen).
Förberedelse inför det viktiga benmärgsprovet,1/6. Anton pysslar lite och Kajsa ger medicin.
Nedanför Antons vänstra axel syns "porten" under huden.
Spelar Wii under högdosbehandlingen.
Efter sövning.
På dagvården.

Anton och Våfflan. I bakgrunden syns Antons medicinskåp (det röda) som är fullt med mediciner och annat som behövs för honom.

Julavslutning i kyrkan.
Anton och Våfflan kollar ut genom fönstret och tittar ut på snön eller blickar dom fram mot det nya bättre året?! (Troligtvis på snön.)