Dagarna rullar på och det börjar närma sig semester, härligt! Det är en speciell känsla att jobba och få längta till semestern (5 veckor har jag t.o.m. :). Visserligen har jag inte jobbat på 3 somrar, men var ju ändå inte ledig, om ni förstår vad jag menar... Vård av ett svårt sjukt barn är inte lika med ledighet.
Anton har ju sommarlov nu och är hemma med Emma om dagarna, när vi jobbar. Perfekt med stora barn. Är så glad att hon hjälper oss med det!
Vad har hänt sista tiden då?! Roger och jag var iväg och bodde på Södertuna slott en helg, jättemysigt! Vi har blivit lite bättre på att göra saker för att orka med den smått "tuffa" vardagen. Tog bara nästan 25 år. ;) Fast å andra sidan så har vårt liv tillsammans aldrig varit så kämpigt som de sista tre åren.
Anton har fått den andra och sista påfyllnadsdosen av barnvaccinen. Känns så bra, ett avstamp i rätt riktning, tycker jag. Och han var så duktig, märks att personalen på dagvården är en stor trygghet för honom. Och de vet hur de ska göra, för att det ska bli på bästa vis för honom! (Sen blir alla såna här besök en STOR kraftansträngning hur som helst.)
Nu har vi bara ett besök kvar (fast utan Anton), innan vi får "semester" från "vården". Ända fram till augusti, fast då blir det lite mer igen. Men jag är så glad att vi slipper ett tag, det finns så många som inte gör det... :( Har fått lite kontakt med en mamma, vars barn fått sin lymfomdiagnos för inte så länge sedan och ett annat barn vi träffat har fått tillbaka sin sjukdom för fjärde gången... Och så alla andra både vuxna och barn som kämpar mot diverse sjukdomar hela tiden... Våran sommar-2009 (eller förresten hela -09 och ganska mycket av 2010, var ju fylld med mycket sjukhus och liknande). Livet tog en vändning då och det blir sig aldrig mera likt. Så är det, men man får försöka göra det bästa av situationen.
Nu blir det till att sätta fart och sen jobba kväll!
Bild på en EMLA:d Anton inför en tidigare vaccination (tror det var influensavaccinet då).
