Nu har skolan hållit på i tre dagar och jisses, vilken trött kille jag har... Idag somnade han kl 7 (!). Det värsta är att han mådde illa och hade huvudvärk, migränvarning... :(
Och så var jag en liten sväng till jobbet, det känns så bra att träffa mina jobbarkompisar igen. Jag hoppas ni blir lika glada och kramiga när ni ser mig varje dag sen ?! ;) Skojar bara, eftersom jag vet att ni är ett gäng, som läser här ibland... Är bara förvånad att det inte känns mera konstigt att komma dit, när jag varit därifrån så otroligt länge.
Fick veta både glada och tråkiga saker. Det tråkiga hade med cancer att göra och när jag såg den personen vars familjemedlem drabbats, så var det som att slungas tillbaka (i tanken) till den fruktansvärda första tiden, efter Antons diagnos. Usch, så känslosamt... och vilken gräslig resa de har framför sig... Jag känner mig otroligt tacksam för att vi kommit så långt hittills på "vår resa"!
------------------------------
Och om någon undrar över Antons röntgen, så har vi inte fått svar än.
Väntan är påfrestande...
...............................................
Liten uppdatering: Han sov ända till 8 dagen efter, då är man trött. Anton blev själv chockad när han vaknade... =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar