Nu var det visserligen en vecka sedan. Men det går att skriva om gamla nyheter ändå och det är ju BRA nyheter! Jag tror Anton tycker att det är en befrielse att den inte är kvar längre. Han verkar inte lika rädd för att något eller någon ska komma emot där. Underbart! Häromdagen såg jag honom "skojbråka" med en pojke i klassen (de var med på det båda två) och jag tror faktiskt det var första gången jag såg det. Det säger en hel del... Porten har varit ett mycket irriterande objekt.
Och förhoppningsvis var det här sista sövningen (åtminstone vad gäller cancersjukdomen). (Om någon undrar varför han blev sövd, så är det bland annat för hans stora oro inför alla ingrepp, I vanliga fall tror jag man är vaken, men jag är inte hundra på det. Dessutom skulle tandläkaren "fixa" lite med Antons tänder när han var sövd.)
Nu är det bara "stick-i-fingret" var tredje månad som gäller och det fixar han galant.
Ännu en sak som är avklarad att "bocka av på listan"!
2 kommentarer:
Åh så goda nyheter! Vilken glädje! :) Nu kan han göra vad han vill som en vanlig pojke. Härligt!
Kramar!
Min brunett blev också "mindre rädd om kroppen" efter att porten försvann. Visst är det underbart!
Kram
Skicka en kommentar