I dagrummet på avd. 95 A.Synd att provsvaren tar tid att få. (Fast å andra sidan är det bra att de hinner analysera dom mer ingående.)
Tänker på dom som kanske gör röntgen med 3-månadersintervaller (verkar vara rätt vanligt), det måste vara riktigt psykiskt jobbigt...
Vi är lite som urvridna disktrasor hela bunten här hemma, men med tiden kommer säkert orken åter. Läkaren i Uppsala sa att föräldrar brukar bli förvånande när cellgifterna efter en tid går ur kroppen på barnen. En del tänker att det är bara tabletter/underhållsbehandling men det är inte så BARA...
-----------------------------------------------
Nu har vi i alla fall något roligt vänta på; våran kämpe fyller 9 år nästa helg! Det är värt att fira! =)
1 kommentar:
Urvridna disktrasor låter bekant... Min ångest nu är att Lojsan (som är 18) faktiskt börjar ta hand om sjukhuskontakterna själv (mamma tappar kontrollen!) och att hon håller på att hamna i klorna på vuxenavdelningar! Som inte alls är lite lätta att få kontakt med eller hjälp ifrån. 95A har varit fantastiska under åren.
Grattis på 9-årsdagen! MYCKET tårta!
Skicka en kommentar