Små, små framsteg.

Nog är det stor skillnad på Anton, från den ena vintern till den andra. (Både utseendemässigt och personligheten, gäller att ha det i minnet.)


Faktiskt ser det lite, lite ljusare ut just nu i skolan och detta trots att Antons fröken varit borta ett par dagar. Det är så skönt att de börjat ha en extralärare någon timme om dagen i klassen. Och framstegen som gjorts, är antagligen sånt som är en självklarhet för andra, men som för oss är stort! Men jag blir så glad för alla små framsteg. =)

Precis som det surrar mycket i mitt huvud, så gör det säkert även det i Antons. Igår när vi skulle sova började han fundera över hur cancer uppstår egentligen...och började han berätta en historia om Hulken-och-King-kong monster (cancercellerna) som blev dödade av guldmedicinen (cellgifterna) och "soldatcellerna". Så det var en bra information, vi fick i samband med magnetbilderna, det är lättare för ett barn att förstå. Förstå det helt och hållet är ju en omöjlighet, även för oss vuxna. (Hulken och King-kong var inte nåt som personalen i Uppsala pratade om, det var Antons egen fantasi ;)

MEN jag vill INTE att han ska behöva tänka på cancer och bry sitt lilla söta huvud med sånt! Fast nu är det ju tyvärr som det är, så det är väl dumt att fastna i de tankarna och ödsla energi på det. För energi är inget som jag har speciellt gott om...

Skönt att det är sportlov nästa vecka, så att Anton kan få återhämta sig lite igen. Visserligen kommer han och jag hålla på med skolarbete ändå, men det blir en helt annan sak. Dessutom kanske han kan hoppa över den medicinen, som dämpar aptiten, (men får upp koncentrationen) vissa dagar, så han får "äta upp sig" lite.

Men till något roligare; på tisdag åker vi till Stockholm för att gå på Harry Potter- bio och äta hamburgare, bjudna av Min stora dag. Kul avbrott i vår vardag!