Den här veckan kan jag inte påstå varit speciellt bra. Varje dag ser otroligt lik ut den föregående och inga direkta framsteg har gjorts. Dessutom slutade fredagseftermiddagen i en smärre katastrof. Suck...
Den nya medicinen har inte gjort någon effekt på koncentrationen i skolan som vi hoppats, så nu blir det en höjning av den. Något positivt i alla fall är att Antons fröken är tillbaka igen. Härligt, tycker både Anton och jag. För även om inte Anton är så mycket i skolan än, så är det en särskild trygghet. Vi har även fått höra av några i personalen på sjukhuset som träffat K, att om man får önska en lärare så är det precis en som henne man "vill ha". Och det tror jag inte bara de säger.
Kan bara inte fatta hur jag kan bli så slut/trött av det som går emot mig/oss. Igår efter det hände en sak ("katastrofen"), så blev jag så trött, så trött...Sen gick hela kvällen i samma anda och vid 23-tiden, kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Somnade och märkte inte av familjen överhuvudtaget. Jo, vår stora son som var förvånad över att jag sov som en stock, när han kom hem. Visserligen har jag haft mycket migrän denna veckan också och fått lov att äta mycket mediciner för, så det är väl en blandning av allt... Men idag vaknade jag migränfri, toppen!
Jag hoppas det fortsätter så, ikväll ska vi på födelsedagsfirande av min svåger, så då händer lite annat trevligt i tillvaron.
Ha en bra lördag! =)
___________________________________
Vill bara tillägga att det som hände igår, INTE har med Antons cancer att göra. Ibland när jag skriver lite kryptiskt, så är det sånt som känns lite känsligt att skriva, för att inte "lämna ut nån".
Risken finns att man ångrar det sen. Men jag vet också att jag oroat någon/några när jag skriver i gåtor...Svårt att veta hur mycket man kan/ska skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar