Chokladsmet kanske vore grejen.
(Var bara tvungen att lägga in den andra bilden på honom. Hur kan man förändras så mycket utseendemässigt på ett år?!)I flera månader har jag dragit på att göra matregistrering och skicka till dietisten. Som gäller Anton, ska tilläggas...visserligen skulle jag behöva göra en själv också, men åt andra hållet då ;)
Jag skäms faktiskt att jag dragit på det så dant, men jag har inte orkat.
Och sista veckorna har varit riktigt psykisk press...
Men nu så. Om vi ska få ett "normalt" liv, så måste de STORA mat-sömn-skolbekymren helst lösas, men i varje fall bli bättre.
Nu kanske någon vill påpeka att det viktiga är ju att Anton är cancerfri och det är också vår inställning SJÄLVKLART! Men det är så mycket som inte funkar och jag blir så ledsen för Antons skull för det. Han är dessutom en liten kille med stora krav på sig själv. Och att skynda på och tvinga fram saker och ting funkar inte heller...
Men...vad är ett "normalt" liv, som jag tjatar om ideligen?! Ja, jag vet inte egentligen, men inte är det livet vi levt sen januari 2009 i alla fall.
Förhoppningsvis vänder det snart, men en liten knuff i rätt riktning är att få mer hjälp med maten tex. Jag får lite mer disciplin på mig själv också (läs: tjatig enligt Anton =) Men det är ju för hans välmående.
Nu ska vi göra lite läxor, blir säkert också poppis ;)
-----------------------------------------
Ha en bra måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar