Idag när Anton och jag var på sjukhuset kom det en fråga från honom som jag inte vill att min lilla kille ska behöva ställa. "Visst är det så att man dör om man inte får medicin för min sjukdom?"
(Hjälp, tänkte jag...) Men svarade att så är det, men du fick ju medicin och nu är din cancer borta.
Usch, vad ont det gör i hjärtat att han ska behöva fundera på det, men samtidigt tror jag det är bra att han pratar om sjukdomen. Vår verklighet är ju sådan... Försökte spinna vidare, för att se om han funderar över nåt annat som har med cancern att göra och vi hade en "bra" liten pratstund.
Direkt efter började han larva sig om nåt helt annat, tänk att kunna ställa om sig så...riktigt den förmågan har inte jag. Men barn är fantastiska!
------------------------------------------
(När Anton fick sin diagnos, för snart 2 år sen, så berättade läkarna detta för honom, att om man inte får medicin så överlever man inte. De har varit noga med att förklara fakta för Anton (på ett lättförståeligt vis förstås) och uppenbarligen har MYCKET gått in. Det är snarare så att vi som föräldrar ibland velat skona honom. Men barn kan ta till sig och förstå så mycket mer än vad man tror.)
2 kommentarer:
Så kan Cajsa fråga ibland också - om man kan dö. Och ja, man måste ju vara ärlig. Dessutom tror jag dom tänker på döden på ett annat sätt än vi, mer okomplicerat. Men vad vet jag...
Man får passa på att prata om det när det är dom som frågar.
kram
Ja, visst måste man vara ärlig och säkert så har barn ett mer okomplicerat sätt att tänka på det. Det tror jag också. Kram.
Skicka en kommentar