Äntligen!

Som jag har väntat på brevet som kom idag!

Roger och jag är nog inte kända för att vara föräldrar som protesterar eller kräver allt för mycket, men när den nya klasslistan dök upp strax före avslutningen, så blev vi besvikna...(med tanke på hur mycket samtal och liknande vi haft med skolan). Anton hamnade med de barn han inte brukar leka med alls. Först tänkte vi att vi skulle låta det vara, men så kom vi fram till att det är så viktigt för Anton att det mesta inte ändrar sig alltför mycket. (Man får se det i ett längre perspektiv, hur kan det bli med en "orolig" och otrygg kille...) Så vi kontaktade de personer som ansvarar för klassindelningarna inför fyran och idag kom den nya listan och nu var det fixat. Så glad för det! (Och Anton är nöjd, det är ju huvudsaken!)

Slutsatsen av detta: Skam den som ger sig!

Och när ens barn "mår bra" (som är det viktigaste av allt), känns det bra inombords som förälder.