Sorg.

Våra vägar korsades på ett lite ovanligt vis...

Den här veckan har jag "gått igenom" vår vänskap i tanken, vad mycket vi varit med om tillsammans. Och många djupa samtal. I perioder träffades vi mer, ibland mindre. Men när vi väl hördes av så var det så lätt att förstå var vi hade varann.

Ett hjärta av guld hade du, stor förståelse för andra människors situation.

Dina dagar och nätter var kämpiga, men trots det hade du en energi och vilja som inte var av denna världen. Förstod du att ditt liv skulle bli kortare än andras?

Jag och min familj kommer sakna dig så mycket, du har ju funnits i våra liv så länge nu. Och nu är du borta...

Det känns så ofattbart.

Tänker på J, din ögonsten, ditt allt.