Här har jag skrivit om vårt liv, efter vår yngsta son Antons cancerdiagnos (lymfom) i april 2009. Cancern är borta och behandlingen blev klar i början av sommaren 2011. Våren 2016 räknades Anton som friskförklarad. Senare samma sommar fick jag (Camilla) veta att jag har bröstcancer. Så nu börjar en ny resa...
lördag 19 november 2011
Hatar att vänta.
Tunga ord, men att vänta på röntgensvar är inte kul. Kan bara inte fatta, att det ska ta sån himla tid att få besked. De två senaste gångerna har det strulat nånstans (vet inte vart det felat riktigt och jag orkar inte ta reda på det heller).
Nu ska Antons bilder i alla fall tas upp på tumörkonferensen på tisdag och så får vi svar på onsdag eller torsdag.
Men nästa gång kommer vi nog ringa Uppsala lite tidigare, för att vänta 3 veckor känns inte helt ok. Det genomsyrar så mycket annat som är jobbigt ändå och då behövs det inte mycket för att man ska brista...
Men kroppsligt mår ju Anton så bra, så jag förlitar mig på det tills jag vet nåt annat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
För oss gick det rekordsnabbt denna gång. Prover på måndag och svar på fredag! Ooootroligt!
Hoppas ni får svar snart.
kram
Ring!!! Jag tjatade alltid till mig svar samma vecka. Det är inte mänskligt att behöva vänta så länge.
Kram till er
Jag förstår dig mycket bra! Jag känner likadant när jag väntar på svar. fast den här gången vet jag att det finns ett svar men jag valde att inte få veta någonting förän på måndag därför att jag ville ha roligt på festen på lördag (igår) och jag känner att jag gjorde rätt!
Hoppas ni får en fin söndag! Kram
Skicka en kommentar