Igår var verkligen ingen bra dag, ALLT gick emot mig, kändes det som och jag började fundera på hur man ska orka med allt... Till och med så höll jag på att få tokbryt på apoteket och det har nog aldrig hänt förut. (Fast idag när samma person ringde och talade om att NU hade medicinen kommit, bad jag om ursäkt. Hon sa att hon inte tagit illa upp. Jag hoppas verkligen det!)
Det är sannerligen ingen lätt historia att försöka få till allt som hör jobb, skola, mediciner och läxor till. Dessutom två stora barn som det händer lite "saker" runt, som oroar mig... även om det nog ordnar sig. Men jag vill att de ska ha det bra, må bra och ha jobb och kunna gå i skolan.
I alla fall så önskade jag bara att gårdagen skulle ta slut, när jag läser på en blogg om en flicka som är lika gammal som Anton och är cancersjuk. Igår fick de ett röntgenbesked med ett svar man inte vill ha. Men jag håller alla tummar och tår för att de ska hitta en annan fungerande behandling. Tänker på er!
Jag blev så himla trött på mig själv då, mina bekymmer känns rätt små och jag tänkte till ordentligt och försökte omvärdera mitt gnällande och muttrande.
För vad är det viktigaste av allt?!
Jag vet vad det är för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar