Det känns så himla bra nu. Man går liksom som på nålar inför röntgensvaret. Och så här blir det var tredje månad i 2 år. Men även om väntan är påfrestande, så känns det tryggt att veta att de har koll på höften, med ganska täta mellanrum.
Och nu har jag tagit in det bättre, tror jag, att så här kommer det att vara. När vi var i Uppsala (i maj) fick vi ju höra att nu blir det inget benmärgsprov eller röntgen om inte Anton uppvisar några symtom på besvär från höften. Och sedan ändrade det sig totalt (pga. ärrvävnaden där tumören suttit). Jag tror jag blev så chockad av det, så det var svårt att ta in alla positiva svar ordentligt. Men nu har vi ju fått bekräftat att inget har förändrats, så det känns lugnande.
För övrigt rullar livet på (eller där ljög jag lite), skolan är som en berg-o-dalbana. Men sista dagarna har funkat riktigt bra (törs jag skriva så?!). Men, men...en dag i taget... Det är inte så lätt för Anton, det får man ha med i bakhuvudet...
Och det är så skönt att jobba! Fast vårt beslut att jag skulle gå ner i tid, var ett förnuftigt beslut, både för Anton och mig... Men just nu är jag långledig, från torsdag eftermiddag till måndag eftermiddag. Härligt va?!
Och imorgon åker vi till Kolmården (tredje gången gillt för oss), med Barncancerföreningen! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar