Pust!

( Air-Buddie fick äran att följa med till sjukhuset. ;)

Det var en kämpig dag igår.

Anton var ledsen, arg och rädd om vartannat. Men det FÅR man vara. Själva sövningen gick till slut riktigt bra. Anton var jätteduktig och narkossköterskan gjorde lite annorlunda den här gången. Känns bra, men fy vilken kraftansträngning det var. Kände mig som "överkörd" och gör fortfarande, i viss mån. Man kan ju undra vad det var som gjorde att man fixade det här förut, så ofta?! Måste ha varit chocken efter att ha hamnat i denna cancervärlden, som drev oss igenom det då...

Tror inte det är ofta personalen på uppvaket, ser någon uppe på en liten "springtur", så snabbt efter uppvaknandet... hihi ;) Strax efter fotot jag lagt ut, var han ur sängen och det är ovanligt. Han brukar sova, sova och sova efteråt, men jag tror han var liite påverkad av narkosen fortfarande.

Nu har vi väntan på svaret kvar, vet inte hur lång tid det tar...