Tisdag.

Ny vecka igen och "peppar peppar", har den börjat bra. (Törs knappt skriva det...) Roger och jag har börjat på en kurs, som verkar intressant. Men jag berättar lite mer, när vi gått ett tag.

Nåt har vänt och sakta går det framåt. Och bakslag får man troligtvis räkna med, sånt är ju livet.
-----------------------------------------------------
Dokumentären jag tittade på i söndags, var jättefin och sevärd, MEN så jobbig att titta på... Är man själv i eller har varit i den världen, så gör det ont. Stor del av filmen kunde lika gärna ha handlat om oss. Efter en stund, var det bara jag kvar i soffan, resten av familjen ville/orkade inte se...

Så nog har det "märkt" oss på många sätt och vis. Världen vändes upp och ner den 17 april 2009 och vi kommer alltid bära det med oss. Känner mig så stolt över våra tre barn dessutom, för hur lätt är det att hamna i nåt sånt här?! (Inte lätt alls, eftersom jag hamnade i liknande sits dvs. "cancervärlden", fast det gällde min mamma, när jag var 16 år.)
-------------------------------------------------------------
Troligtvis ringer läkaren de närmaste dagarna om röntgensvaret och det MÅSTE vara bra.

Först och främst för Antons skull såklart, men vi behöver lite lugn och ro i själen nu.

Och på torsdag börjar jag jobba, så då då börjar en annan sorts allvar, men det känns skönt!
( Påminn mig om att jag skrivit detta, ifall jag börjar muttra över jobbet längre fram... ;)

Hellre jobballvaret än cancerallvaret...