Minnen.

Undrar om han ska föreställa Frihetsgudinnan här?! ;)


Fick en hel hög med fina bilder som Emma fotat och som jag inte sett tidigare. Automatiskt väcker det minnen... De bilder jag har sedan tidigare, har jag sett så många, många gånger.

De här är från 2009-2011 och de jag lagt ut i det här inlägget är rätt precis 2 år sedan.

Anton (och vi) har permis från sjukuset efter operationen som blev gjord, fast den inte skulle ha blivit det. (På grund av Antons dåliga värden.)

På bilderna är det drygt en vecka sedan operationen. Även om jag ser att han inte är helt pigg och är cortisonrund, så är det svårt att fatta HUR dålig han faktiskt var strax innan; låg till sängs med flera antibiotika, näringsdropp, kateter, koll på blodtryck, puls och syresättning. Usch ja...

Det kommer minnesbilder titt som tätt, kan vara en doft, ett foto, en maträtt, en film osv, osv som kan sätta igång det och så lär det nog vara. Och även om år läggs till år, så lever ju minnena av våran "resa" kvar. Läste ett klokt uttalande om det med hur år kan upplevas, när man hamnar i cancervärlden, i tidningen "Barn & Cancer" :

"De där två åren är större än två vanliga år, för det händer så mycket mer."

Kan bara instämma!
---------------------------------
(Apropå operationen, så gjorde läkarna själva en anmälan, så nu är rutinerna ändrade så att inga andra barn ska råka ut för samma sak som Anton.)