Det här året har verkligen börjat ledsamt med stor sorg.
Vår "nära-och-kära" som var mycket dålig i höstas har tyvärr somnat in för alltid. Bara dagar innan det var dags att få bli "riktig" pensionär... Och som dessutom precis gått igenom en stor operation.
Varför är livet så orättvist???
Den här personen har funnits i mitt liv i 25 snart 26 år och alltid varit en viktig person för mig, våra barn och givetvis för min man.
Det var hon som lärde mig baka bullar i Rogers och min första lägenhet...
Det var henne jag ringde till när Daniel var bebis och hade nästan 41 graders feber...
Det var hon som nästan bad om ursäkt, när hon hade rensat vissna blommor hos oss när hon var barnvakt...
Det var hon som bakade storbak med pepparkakor med våra barn till jul....
Ja, listan kan givetvis göras lång.
Ljuset brinner här hemma för dig!
-----------------------------------------------------
(Och som ringar på vattnet för det med sig en massa bekymmer, men det är en helt annan historia så det varken orkar eller vill jag gå in på. Men ingen i familjen mår bra av allt som hänt.)
4 kommentarer:
Kram till dig (er) i den stora sorgen...
Kan bara säga kram på er. Men jag tror att sorg efter en kär vän är ett tecken på livslång kärlek.
Tack...
Kram till er och hennes familj. <3
Skicka en kommentar