I torsdags fick vi äntligen röntgensvaret, inga lymfomförändringar, men ödemet är fortfarande kvar (oförändrat). Nu känns det lugnt för ett tag igen. (Men det är svårt att slappna av helt ändå, men vi jobbar på det...)
Det är svårt att förklara den där känslan, man får ett positivt besked, som man väntat och väntat på. Och det är en mardröm att vänta på. För hur det än är, så kan allt ändra sig radikalt den minuten läkaren ringer, man kan kastas in i eländet igen. (Och då är det oftast snabba bud, när Anton blev sjuk var vi på Akademiska efter 4 dagar och det var lite längre tid än för många andra...) Och även efter ett positivt besked, så sköljer många stora och omvälvande känslor över en.
Och nu känns det jättebra, när vi landat lite i det. Så skönt för Anton, som undrat över svaret mer än vanligt den här gången. Kanske hör till åldern, han förstår ju mer och mer desto äldre han blir. (Men det gör mig så ledsen också, jag vill inte att han ska behöva grubbla över såna saker...)
Hade ett så bra samtal med Antons läkare, vi har funderat mycket över ödemet. Något gör ju ändå att det inte ska vara där det är. Fick förklaringen att de misstänker att det är en biverkan av cellgiftsbehandlingen, det finns en annan pojke som haft cancer, som har likadant. Jag frågade även om man inte behöver ta prov på vätskan, men det anser de inte behövs eftersom den inte ändrar sig alls och elakartade tumörceller håller sig ju inte "stilla"på det sättet. Och när jag tänker på hur det var när Anton blev sjuk, så fick han symtom som visade sig snabbt och smärtor som inte var av denna världen.
Nu kan vi förhoppningsvis pusta ut i ca 2 månader och satsa på vårt vanliga liv; skola, jobb och utbildning (jag ska gå i "skolan" på onsdagar-jättekul :).
Skolan ja; första veckan för Anton var lite si och så (inte konstigt egentligen med tanke på ny klass, nya lärare osv.) Men den här veckan har funkat toppenbra! Jag hoppas det fortsätter på den vägen.
6 kommentarer:
Om du visste Camilla hur skönt det är att höra att det går bra för Er.
Jag vet när Tilda blev sjuk att jag tyckte jättemycket om att läsa bloggar där allt gick bra. BLoggar där barnet inte klarade sig bojkottade jag.
Så fortsätt du att blogga när du orkar för jag vet att det hjälper någon där ute.
Kram på er och kämparAnton
Vad kul att du ska börja läsa. (är nyfiken på vad du ska läsa) och Härligt att det går bra. Håller tummarna för att det fortsätter bara bli bättre och bättre. Lördagskram!
Härligt
Farmor Ulla-Brith
Svar ang. kursen du valde: Låter jättebra. Själv har jag alltid varit intresserad av just medicin men läste inte till sköterska. jag arbetade som labb assistent på endokrin labb. Lycka till i skolan! Kram
Skönt att det är bra!
Allt det andra förstår jag.
Kram!!!
Jag har en liten dotter, född med en tumör och jag skulle bara vilja skriva att mig hjälper det verkligen att få läsa om hur fint det går för er. All lycka till er och Anton!
Skicka en kommentar