Dom där veckorna som kändes som en hel evighet innan, har snart gått... men inte riktigt än och vi har lite trevliga saker inbokade närmaste tiden, så det känns inte alls fel! Lite annat är också på agendan, som inte är lika kul (fast allt här i livet är ju inte kul heller). Men det är bra att ha saker planerade, så att inte tankarna om röntgensvar kan poppa upp hela tiden. Vårt liv levs i nån sorts 3-månaders- intervaller. Det är väl bara att försöka acceptera det med. (Precis som vi börjat acceptera att vi behöver leva efter nån sorts dag-för-dag-princip.) Men, NEJ, jag vill inte det! Jag vill INTE att min son ska behöva utsättas för den press och oro som sövning/röntgen innebär. Och jag vill INTE behöva oroa mig för att min sons cancer ska återkomma och så vidare och så vidare...
Men, men, nu ska vi njuta av vår sista ledighet så gott det går, nu har jag fått oja mig lite i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar