Bra dagar.

Har varit flera bra dagar, trots magsjuka, jobbigt Bup-besök och förestående jobbiga undersökningar....  En vardag som knallar på. Kanske inte riktigt som för alla andra, men på vårt vis. Jag begär inte mer...

Och jag tror det finns en hel del föräldrar, som faktiskt skulle vilja byta liv med mig; de föräldrar vars barn inte klarat kampen... Min Anton finns ju kvar hos mig... (Vad är då en kämpig vardag egentligen?!)

Det jag önskar är att Anton skulle slippa att utsättas för kämpiga undersökningar och allt jobbigt som han varit med om. Men det har inte funnits och finns inga alternativ...  Fast hur lyckad som mamma känner man sig, när man har tvingat sitt barn att vara med om behandlingar och liknande, om och om igen, som han inte vill vara med om?! Men hade vi inte gjort det, hade han inte levt idag...

Och jag undrar också hur allt detta kommer forma honom?! Ja, man kan vända och vrida på detta hur mycket som helst, men jag är SÅ glad att han mår så bra som han gör nu! Får försöka leva i nuet.