Jag skrev ju att jag skulle återkomma om något hände cancermässigt och tyvärr har det gjort det: jag fick veta för 2 veckor sedan att jag har bröstcancer...
Livet känns inget vidare och det är svårt att ta in. Känns overkligt. Menar inte att jag skulle vara immun mot cancer på nåt sätt. Men 3 familjemedlemmar (i rakt nedstigande led-min mamma, jag och min son), som får cancer och som inte har med ärftlighet att göra, det känns ofattbart. Ska gräva lite djupare i det, när orken finns.
Men nu är det bara att kämpa på och plocka fram den inre styrkan igen! Men som visserligen knappt gått att stoppa undan; de flesta åren sedan Antons cancerdiagnos har det varit mycket oro, ångest och så vidare.
Men vi har blivit starka som familj och jag hoppas vi kommer ha nytta av det nu, när en ny resa börjar...
