tag:blogger.com,1999:blog-2604763591975556858.post654281470736879612..comments2022-11-10T15:59:52.195+01:00Comments on Camilla och Antons blogg- våra cancerresor:: Möten med nya människor.Camillahttp://www.blogger.com/profile/06045555605845622846noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-2604763591975556858.post-20385022600560790532010-02-03T22:44:18.892+01:002010-02-03T22:44:18.892+01:00Hej Anna! Jag håller helt med dig, tror också det ...Hej Anna! Jag håller helt med dig, tror också det är jättebra för barn att träffa andra i samma sits. De kanske inte pratar om sjukdomen med varann tex, men det märks att de känner samhörighet med varandra. Anton har flera gånger suttit bredvid någon av de andra sjuka barnen på dagvården och bara varit...När han var som sämst orkade han knappt leka, men bara att då träffa andra barn, var så viktigt.Camillahttps://www.blogger.com/profile/06045555605845622846noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2604763591975556858.post-66492435470770985192010-02-03T18:57:22.559+01:002010-02-03T18:57:22.559+01:00Jag tror också att det är bra för barn att träffa ...Jag tror också att det är bra för barn att träffa andra barn som har likadana problem. När mina var små, för ca 10 år sedan, drabbades min familj av en stor olycka. Kommunen erbjöd oss möjligheten att delta i olika stödgrupper. Jag skulle få träffa andra föräldrar som gick igenom samma sak som jag och barnen skulle få vara med i en barngrupp. Jag tackade nej för min del. Jag ville inte, jag tog avstånd från själva problemet. Men jag lät barnen gå på deras barnträffar. Någon gång frågade jag personalen om barnen pratade mycket om det som hade hänt. Det visade sig att varken mina eller andras barn pratade om det hemska. De behövde inte det. De mådde bra av samhörighetskänslan, de behövde inte förklara eller svara på något sätt. De fick vara sig själva utan att någon undrade för mycket. Och det var bra.Anna Stillahttps://www.blogger.com/profile/04857124566315414096noreply@blogger.com